Post by Hjörðís on Jun 3, 2013 20:47:34 GMT 1
av Wingen » 25 sep 2012, 15:19
Lägger ut denna text, beroende på att vi diskuterar bla om Teosofi och få personer har en bild av Teosofins synsätt på om hur vi fungerar som levande organismer.(lite referensmatriel alltså! )
Människans organism
Med princip menas i teosofin en källa, en väsensgrund ur vilken någonting uppkommer. Principerna är de fundamentala väsensgrunder från vilka alla varelser har sin existens. Principerna uppges vanligen vara sju till antalet. De kosmiska principerna, som svarar mot de sju kosmiska tillvaroplanen, manifesteras i människan och vi talar därför om människans sju principer, som är kopior i smått avprinciperna de sju kosmiska principerna.
Människans sju principer är inte en sammanslutning av distinkta självständiga väsen, ty människan är i grunden en enhet, en monad, som uttrycker sina utvecklingsmöjligheter genom en serie vehikler (kroppar, klädnader, höljen).
Vare sig principerna är mänskliga eller kosmiska indelas de vanligen i en högre trefald och en lägre fyrfald, varvid trefalden representerar naturens andliga sida och fyrfalden dess materiella.
Den högre trefalden är atman, buddhi och manas. Den lägre fyrfalden utgörs av kama, prana, linga-sharira och sthula-sharira. Atman är den högsta principen och ur atman emanerar de övriga sex.
Först emaneras buddhi. Ur buddhi emaneras så manas, ur manas kama osv tills alla principerna har vecklats ut. Eftersom de sju fundamentala principerna är överallt närvarande, ger de upphov till underordnade sjufalder inom överordnade sjufalder så att varje princip själv indelas i sju.
På så sätt upprepas naturens fundamentala struktur i oändlighet. Detta framgår klarare när man tar i betraktande att universum i alla sina beståndsdelar är sammansatt av monader, och att varje monad när den manifesterar sig uttrycker sig som en sjufald.
De sju principerna är varje makrokosmisk eller mikrokosmisk varelses väsensgrunder när de integreras till en enhet genom den kraft som innebor i varje varelses innersta jag. Således har varje galax, solsystem, planetglob, människa, djur, växt, materiaprinciperpartikel och elemental sina principer.
Atman (sanskrit)
Roten till ordet atman är knappast känd. Ordets ursprung är osäkert, men dess generella betydelse är "jag". Atman är människans högstadel - "jag är"-upplevelsen - rent medvetande i sig.
Den är den innersta och grundläggande kraften eller egenskapen hos människan som ger henne, och alla andra varelser och ting, kunskapen eller medvetenheten om individualitet. Den är inte egot. Atman är universell, men under inkarnationen ikläder sig dess lägre delar vissa attribut eftersom den är kopplad till buddhi, och buddhi till manas, och manas till kama osv nedåt i hierarkin.
Buddhi (sanskrit)
Kommer av sanskritroten budh, vilken ofta översätts med ”upplysa”. Men en bättre översättning är ”varsebli”, ” få kännedom om”, ”medvetandegöra”, med andra ord ”börja inse”, vilket i sin tur innebär ”förstå”. Buddhi är den andra av människans principer om man räknar uppifrån. Buddhi är den princip eller del av vår organism som ger oss vår andliga medvetenhet och är vehiklet för atman, den första och högsta principen.
Den manifesterar sig som förståelse, omdömesförmåga, samvete, intuition och skarpsinne, och innehåller frukterna av alla våra tidigare jordeliv. Ur en annan synvinkel utgör buddhi manasprincipens både frö och frukt.
Samvete
En verksamhet i människans andliga natur som hon vanligen bara svagt och ofullständigt förnimmer, eftersom den andliga naturen än så länge bara förmår sända svaga glimtar av ljus, sanning och harmoni till det tunga och dunkla hjärnsinne i vilket de flesta människor lever. Men ju längre vi framskrider i utveckling, desto lättare och rikligare flödar denna andliga energi till vårt lägre jag.
Samvetet är rösten från den medfödda andliga visdom vi besitter i vår andliga monad (buddhi) och i de högre erfarenheter vi samlat under tidigare jordeliv. Rösten måste genomtränga de slöjor som omger våra mellanliggande principer, och ju tunnare dessa slöjor blir genom en etiskt hög livsföring desto lättare kan samvetet styra oss och arbeta i vårt inre.
Intuition
Ögonblicklig och direkt varseblivning av sanning. Denna andliga förmåga är långtifrån färdigutvecklad i oss och visar sig bara glimtvis då och då. Intellektet är lägre än intuitionen, ty intuitionen är absolut kunskap som har sin grund i sinnets identifikation med objektet ifråga. Iamblichos skrev om intuitionen: "Människans sinne har en förmåga som är överordnad alla andra förmågor. Genom den kan vi nå förening med högre stående intelligenser, förflyttas till scener bortom denna världen och deltaga i himlainvånarnas högre liv och speciella krafter."
Ur en annan synvinkel kan intuitionen ses som andlig visdom, byggd på erfarenheter som andesjälen gjort och bevarat i tidigare liv. Men den typen av intuition kan beskrivas som automatisk intuition. Den högre intuitionen innebär att människosinnet illumineras av en stråle från den inre gudomligheten som förser sinnet med sann kunskap och, i sin mest utvecklade form, med faktisk allvetenhet vad solsystemet beträffar. Detta är människans buddhiförmåga i arbete, som när den väcks till fullständig verksamhet alstrar den mänskliga buddhan, manushya-buddhan.
Manas (sanskrit)
Roten till detta ord betyder "tänka", "reflektera", och manas står alltså för mental aktivitet. Manas är centrum för människans ego-medvetande och är den mänskliga organismens tredje substans-princip uppifrån räknat. Manas utgår från buddhi (den andra principen) och är dödlig såtillvida att dess lägre komponenter upplöses vid döden. Dess andliga komponenter fortlever däremot och kan som dess "arom" extraheras ur den. När den andra döden ägt rum tar monaden, atma-buddhi , denna arom med sig in i devachan. Atman , med buddhi och den högre delen av manas, blir sedan människans andliga monad.
Strängt taget är detta den gudomliga monaden inom sitt vehikel - atman och buddhi - kombinerat med det mänskliga egot i dess högre manasiska element. De är förenade till en enhet efter döden och omtalas därför som den andliga monaden. De tre principer som utgör den högre trefalden existerar var och en på sitt eget tillvaroplan, och som mänskliga varelser känner vi kontinuerligt deras inflytande trots de omgivande slöjorna av psykisk och astral-fysisk karaktär. Vår vetskap om var och en av dessa principer utgörs av det vi än så länge har vecklat ut ur den. Allt vi vet om t ex manas är det vi i denna fjärde rund hittills har assimilerat av den. Manas kommer inte att vara fullt utvecklad i oss förrän i slutet av nästa rund. Det vi nu kallar manas är en generaliserande beteckning för det reinkarnerande egot, den högre manas.
Kama (sanskrit)
Ordet betyder begär. Kama är den mänskliga organismens fjärde substans-princip, människans drivande kraft. Kama i sig är neutral och blir god eller ond beroende på hur vi styr den. Den är sätet för de levande elektriska impulserna, begären och strävandena, betraktade som energier. Vanligtvis används ordet enbart om begärets onda sida, trots att det även finns gudomlig kama. Begär kan vara allting från den altruistiska aspirationen att göra gott åt alla till de lägsta kroppsliga lustarna. Begäret manifesterar sig liksom livet på alla tillvaroplanen.
Vi har att rena våra begär genom dessas förbindelse via sinnet med de högre idealen och strävandena. I den mån sinnet blir de lägre begärens slav intensifieras dessa. Vi kan aldrig göra gott genom att ge efter för de lägre begären, och vi kan inte trötta ut dem. De växer sig bara starkare. De övervinns genom att vi vänder sinnet mot osjälviska handlingar. De flesta människor driver runt på fältet mellan det högre och det lägre, ovetande om sin natur och sitt öde. Såväl de lägre begären som de högre strävandena befordras i en otillfredsställande kompromiss.
Men allteftersom den ena inkarnationen avlöser den andra växer såväl de lägre begären som de högre strävandena sig starkare tills den tid kommer då det inte längre är möjligt att kompromissa. Många människor har nått dit och är oförmögna att känna sig tillfredsställda med att leva ett "vanligt" liv. De måste välja att vandra vägen utför eller uppför.
Prana (sanskrit)
Ordet kommer av pra, "före" och an, "andas", "leva", och betecknar det psyko-elektriska fält, vilket i individen manifesterar sig som vitalitet. Prana kallas vanligen "livsprincipen". Ordet används i teosofin i en generell betydelse, ty det finns ett antal livsströmmar, vitala fluider. De har var och en sitt eget namn och deras antal uppges av ett system till tre, av ett annat till fem (det vanligen accepterade antalet), och de uppges också vara sju eller tolv till antalet. Pranas, det psyko-elektriska fältets, livsatomer flyr vid den fysiska döden ögonblickligen tillbaka till planetens praniska reservoarer.
Livsprincipen föregår den fysiska kroppen och formar den i enlighet med modellkroppens mönster. Livsprincipen betraktas som energi. Men vad menas med energi? Vi kan bara känna energin genom dess verkningar. Livets ursprungskälla är atman som flödar genom hela vår varelse och speglar sig i de olika vehiklerna . I vårt högre sinne manifesterar atman sig som intuition och entusiasm för det ädla och sanna. I vårt vardagssinne manifesterar den sig som förnuft eller rationellt tänkande. Ännu lägre manifesterar den sig som animal energi. Överallt ger atman energi och aktivitet. I sina lägre manifestationer som livsprincip kallas den prana.
Linga-sharira (sanskrit)
Linga är ett ord som betyder "karaktäristiskt kännetecken", därav "modell", "mönster". Sharira, "form", kommer av verbroten shri, "gjuta". Linga-shariran är människans sjätte princip, uppifrån räknat. Den är modellkroppen, också kallad astralkropp eftersom den är något mer eterisk än den fysiska kroppen. Den formas före kroppen och tjänar på så sätt som den modell efter vilken kroppen bildas och tillväxer.
Den är lika dödlig som kroppen. Vid döden kvarstannar linga-shariran i den astrala regionen och upplöses atom för atom i takt med kroppens upplösning. Den astrala regionen är inte ett enda tillvaroplan utan en serie sådana av gradvis tilltagande eteriskhet. Modellkroppen upprätthåller den fysiska kroppen. Utan modellkroppen skulle det inte finnas någonting som höll livsenergierna på plats och hindrade dem från att löpa amok. Det är i modellkroppen som våra verkliga sinnesorgan finns. Den har också nerver, blodbanor etc som korresponderar med den fysiska kroppens. Modellkroppen är länken mellan sinnet och den fysiska kroppen. Vikten av att vakta sina tankar framgår av att varje tanke omedelbart gör intryck på modellkroppen och att tankar som ideligen upprepas därför omformar den fysiska kroppen. Sinnet kan alltså avsiktligt inverka på kroppen.
Men här är försiktighet nödvändig, ty vår vanliga intelligens är inte kompetent att avgöra vad som är bäst för kroppen. Varje försök att genom helande påverka naturens egna processer kan få katastrofala resultat. Vi bör lämna kroppen åt sig själv utom vad gäller de vanliga reglerna för hygien och medicinsk behandling, och i stället använda vår viljekraft till att rena vårt sinne från själviskhet och jordiska drifter. Då kan modellkroppen och den fysiska kroppen mycket väl ta vara på sig själva. Modellkroppen kan bara avlägsna sig ett kort stycke från den fysiska kroppen, något som den gör under t ex sömn. Förlorar man ett finger, en arm etc går dess motsvarande del av modellkroppen inte förlorad. Detta är orsaken till s k fantomsmärtor.
Sthula-sharira (sanskrit)
Sthula betyder "grov", "tung" och därför differentierad materia. Sharira betyder "form". Stuhla-shariran är den lägsta av människans substans-principer, den fysiska kroppen. Kroppens fysiska hierarki är uppbyggd av kosmiska element, vilka själva utgörs av levande atomvarelser som, trots att de individuellt undergår häpnadsväckande snabba förändringar och återförkroppsliganden, består ojämförligt mycket längre som uttryck för de monadiska strålarna än den tillfälliga fysiska kropp som de tillsammans tillfälligt bildar. Den fysiska kroppen kan sägas vara mycket porös. Vid döden upplöses den av sig själv och dess olika skaror av livsatomer beger sig individuellt och kollektivt dit de naturligt attraheras.
Egentligen är kroppen inte någon princip utan bara en boning - och människans farkost. Människan har utsöndrat den ur sig själv, men den är inte en väsentligare del av henne än de kläder den bär. Människan är faktiskt en komplett varelse utan sthula-shariran. Denna utsaga får dock inte tas alltför bokstavligt, ty t o m den fysiska kroppen är på det fysiska tillvaroplanet ett uttryck för människans väsen. Innebörden är att den mänskliga organismen kan vara en komplett mänsklig varelse även när den fysiska kroppen avlagts, men att denna behövs för evolutionen och den aktiva verksamheten på det fysiska tillvaroplanet.
Antaskarana eller Antahkarana (sanskrit)
Ett sammansatt ord av antar, "inre", och karana, sinnesorgan.För ockultisterna betyder ordet bryggan mellan högre och lägre manas eller det andliga egot och den personliga själen. Detta är H P Blavatskys definition. I själva verket finns det flera antaskaranor i människans sjufaldiga organism - en för varje väg eller brygga mellan två av de olika monadiska centrana i henne. Människan är en mikrokosm och därför en sammansättning, en mångfaldig enhet, och antaskaranorna är de länkar av vibrerande medvetandesubstans som förenar dessa olika centra.
Av; G de Purucker
Källa;Teosofiska läror mm
Ädelmod mot en fallen fiende är en dygd som inte tar några risker.
Ambrose Bierce (1842-1914)
Wingen
Ordet manas (tänka) återfinns troligen även i ordet människa, kanske betydane tänkare.
Man kan observera hur märkligt ordet människa låter på svenska, men det lär vara uråldrigt, och man har inte haft anledning att ändra på det så mycket.
Maikailoa
av Wingen » 25 sep 2012, 23:36
Maikailoa skrev:
Ordet manas (tänka) återfinns troligen även i ordet människa, kanske betydane tänkare.
Man kan observera hur märkligt ordet människa låter på svenska, men det lär vara uråldrigt, och man har inte haft anledning att ändra på det så mycket.
Ja, precis..det är detta som är så intressant när man är sas "fri i tanken" -att jämföra olika begrepp..
Ur mitt personliga perspektiv är människan som ett levande väsen, ifrån sin uppkommelse -till en början mer en tankeform än fysisk , så det är ett väldigt passande ord för att beskriva vår existens. Det skvallrar även lite om hur vi interagerar med vår omgivning...
Ädelmod mot en fallen fiende är en dygd som inte tar några risker.
Ambrose Bierce (1842-1914)
Lägger ut denna text, beroende på att vi diskuterar bla om Teosofi och få personer har en bild av Teosofins synsätt på om hur vi fungerar som levande organismer.(lite referensmatriel alltså! )
Människans organism
Med princip menas i teosofin en källa, en väsensgrund ur vilken någonting uppkommer. Principerna är de fundamentala väsensgrunder från vilka alla varelser har sin existens. Principerna uppges vanligen vara sju till antalet. De kosmiska principerna, som svarar mot de sju kosmiska tillvaroplanen, manifesteras i människan och vi talar därför om människans sju principer, som är kopior i smått avprinciperna de sju kosmiska principerna.
Människans sju principer är inte en sammanslutning av distinkta självständiga väsen, ty människan är i grunden en enhet, en monad, som uttrycker sina utvecklingsmöjligheter genom en serie vehikler (kroppar, klädnader, höljen).
Vare sig principerna är mänskliga eller kosmiska indelas de vanligen i en högre trefald och en lägre fyrfald, varvid trefalden representerar naturens andliga sida och fyrfalden dess materiella.
Den högre trefalden är atman, buddhi och manas. Den lägre fyrfalden utgörs av kama, prana, linga-sharira och sthula-sharira. Atman är den högsta principen och ur atman emanerar de övriga sex.
Först emaneras buddhi. Ur buddhi emaneras så manas, ur manas kama osv tills alla principerna har vecklats ut. Eftersom de sju fundamentala principerna är överallt närvarande, ger de upphov till underordnade sjufalder inom överordnade sjufalder så att varje princip själv indelas i sju.
På så sätt upprepas naturens fundamentala struktur i oändlighet. Detta framgår klarare när man tar i betraktande att universum i alla sina beståndsdelar är sammansatt av monader, och att varje monad när den manifesterar sig uttrycker sig som en sjufald.
De sju principerna är varje makrokosmisk eller mikrokosmisk varelses väsensgrunder när de integreras till en enhet genom den kraft som innebor i varje varelses innersta jag. Således har varje galax, solsystem, planetglob, människa, djur, växt, materiaprinciperpartikel och elemental sina principer.
Atman (sanskrit)
Roten till ordet atman är knappast känd. Ordets ursprung är osäkert, men dess generella betydelse är "jag". Atman är människans högstadel - "jag är"-upplevelsen - rent medvetande i sig.
Den är den innersta och grundläggande kraften eller egenskapen hos människan som ger henne, och alla andra varelser och ting, kunskapen eller medvetenheten om individualitet. Den är inte egot. Atman är universell, men under inkarnationen ikläder sig dess lägre delar vissa attribut eftersom den är kopplad till buddhi, och buddhi till manas, och manas till kama osv nedåt i hierarkin.
Buddhi (sanskrit)
Kommer av sanskritroten budh, vilken ofta översätts med ”upplysa”. Men en bättre översättning är ”varsebli”, ” få kännedom om”, ”medvetandegöra”, med andra ord ”börja inse”, vilket i sin tur innebär ”förstå”. Buddhi är den andra av människans principer om man räknar uppifrån. Buddhi är den princip eller del av vår organism som ger oss vår andliga medvetenhet och är vehiklet för atman, den första och högsta principen.
Den manifesterar sig som förståelse, omdömesförmåga, samvete, intuition och skarpsinne, och innehåller frukterna av alla våra tidigare jordeliv. Ur en annan synvinkel utgör buddhi manasprincipens både frö och frukt.
Samvete
En verksamhet i människans andliga natur som hon vanligen bara svagt och ofullständigt förnimmer, eftersom den andliga naturen än så länge bara förmår sända svaga glimtar av ljus, sanning och harmoni till det tunga och dunkla hjärnsinne i vilket de flesta människor lever. Men ju längre vi framskrider i utveckling, desto lättare och rikligare flödar denna andliga energi till vårt lägre jag.
Samvetet är rösten från den medfödda andliga visdom vi besitter i vår andliga monad (buddhi) och i de högre erfarenheter vi samlat under tidigare jordeliv. Rösten måste genomtränga de slöjor som omger våra mellanliggande principer, och ju tunnare dessa slöjor blir genom en etiskt hög livsföring desto lättare kan samvetet styra oss och arbeta i vårt inre.
Intuition
Ögonblicklig och direkt varseblivning av sanning. Denna andliga förmåga är långtifrån färdigutvecklad i oss och visar sig bara glimtvis då och då. Intellektet är lägre än intuitionen, ty intuitionen är absolut kunskap som har sin grund i sinnets identifikation med objektet ifråga. Iamblichos skrev om intuitionen: "Människans sinne har en förmåga som är överordnad alla andra förmågor. Genom den kan vi nå förening med högre stående intelligenser, förflyttas till scener bortom denna världen och deltaga i himlainvånarnas högre liv och speciella krafter."
Ur en annan synvinkel kan intuitionen ses som andlig visdom, byggd på erfarenheter som andesjälen gjort och bevarat i tidigare liv. Men den typen av intuition kan beskrivas som automatisk intuition. Den högre intuitionen innebär att människosinnet illumineras av en stråle från den inre gudomligheten som förser sinnet med sann kunskap och, i sin mest utvecklade form, med faktisk allvetenhet vad solsystemet beträffar. Detta är människans buddhiförmåga i arbete, som när den väcks till fullständig verksamhet alstrar den mänskliga buddhan, manushya-buddhan.
Manas (sanskrit)
Roten till detta ord betyder "tänka", "reflektera", och manas står alltså för mental aktivitet. Manas är centrum för människans ego-medvetande och är den mänskliga organismens tredje substans-princip uppifrån räknat. Manas utgår från buddhi (den andra principen) och är dödlig såtillvida att dess lägre komponenter upplöses vid döden. Dess andliga komponenter fortlever däremot och kan som dess "arom" extraheras ur den. När den andra döden ägt rum tar monaden, atma-buddhi , denna arom med sig in i devachan. Atman , med buddhi och den högre delen av manas, blir sedan människans andliga monad.
Strängt taget är detta den gudomliga monaden inom sitt vehikel - atman och buddhi - kombinerat med det mänskliga egot i dess högre manasiska element. De är förenade till en enhet efter döden och omtalas därför som den andliga monaden. De tre principer som utgör den högre trefalden existerar var och en på sitt eget tillvaroplan, och som mänskliga varelser känner vi kontinuerligt deras inflytande trots de omgivande slöjorna av psykisk och astral-fysisk karaktär. Vår vetskap om var och en av dessa principer utgörs av det vi än så länge har vecklat ut ur den. Allt vi vet om t ex manas är det vi i denna fjärde rund hittills har assimilerat av den. Manas kommer inte att vara fullt utvecklad i oss förrän i slutet av nästa rund. Det vi nu kallar manas är en generaliserande beteckning för det reinkarnerande egot, den högre manas.
Kama (sanskrit)
Ordet betyder begär. Kama är den mänskliga organismens fjärde substans-princip, människans drivande kraft. Kama i sig är neutral och blir god eller ond beroende på hur vi styr den. Den är sätet för de levande elektriska impulserna, begären och strävandena, betraktade som energier. Vanligtvis används ordet enbart om begärets onda sida, trots att det även finns gudomlig kama. Begär kan vara allting från den altruistiska aspirationen att göra gott åt alla till de lägsta kroppsliga lustarna. Begäret manifesterar sig liksom livet på alla tillvaroplanen.
Vi har att rena våra begär genom dessas förbindelse via sinnet med de högre idealen och strävandena. I den mån sinnet blir de lägre begärens slav intensifieras dessa. Vi kan aldrig göra gott genom att ge efter för de lägre begären, och vi kan inte trötta ut dem. De växer sig bara starkare. De övervinns genom att vi vänder sinnet mot osjälviska handlingar. De flesta människor driver runt på fältet mellan det högre och det lägre, ovetande om sin natur och sitt öde. Såväl de lägre begären som de högre strävandena befordras i en otillfredsställande kompromiss.
Men allteftersom den ena inkarnationen avlöser den andra växer såväl de lägre begären som de högre strävandena sig starkare tills den tid kommer då det inte längre är möjligt att kompromissa. Många människor har nått dit och är oförmögna att känna sig tillfredsställda med att leva ett "vanligt" liv. De måste välja att vandra vägen utför eller uppför.
Prana (sanskrit)
Ordet kommer av pra, "före" och an, "andas", "leva", och betecknar det psyko-elektriska fält, vilket i individen manifesterar sig som vitalitet. Prana kallas vanligen "livsprincipen". Ordet används i teosofin i en generell betydelse, ty det finns ett antal livsströmmar, vitala fluider. De har var och en sitt eget namn och deras antal uppges av ett system till tre, av ett annat till fem (det vanligen accepterade antalet), och de uppges också vara sju eller tolv till antalet. Pranas, det psyko-elektriska fältets, livsatomer flyr vid den fysiska döden ögonblickligen tillbaka till planetens praniska reservoarer.
Livsprincipen föregår den fysiska kroppen och formar den i enlighet med modellkroppens mönster. Livsprincipen betraktas som energi. Men vad menas med energi? Vi kan bara känna energin genom dess verkningar. Livets ursprungskälla är atman som flödar genom hela vår varelse och speglar sig i de olika vehiklerna . I vårt högre sinne manifesterar atman sig som intuition och entusiasm för det ädla och sanna. I vårt vardagssinne manifesterar den sig som förnuft eller rationellt tänkande. Ännu lägre manifesterar den sig som animal energi. Överallt ger atman energi och aktivitet. I sina lägre manifestationer som livsprincip kallas den prana.
Linga-sharira (sanskrit)
Linga är ett ord som betyder "karaktäristiskt kännetecken", därav "modell", "mönster". Sharira, "form", kommer av verbroten shri, "gjuta". Linga-shariran är människans sjätte princip, uppifrån räknat. Den är modellkroppen, också kallad astralkropp eftersom den är något mer eterisk än den fysiska kroppen. Den formas före kroppen och tjänar på så sätt som den modell efter vilken kroppen bildas och tillväxer.
Den är lika dödlig som kroppen. Vid döden kvarstannar linga-shariran i den astrala regionen och upplöses atom för atom i takt med kroppens upplösning. Den astrala regionen är inte ett enda tillvaroplan utan en serie sådana av gradvis tilltagande eteriskhet. Modellkroppen upprätthåller den fysiska kroppen. Utan modellkroppen skulle det inte finnas någonting som höll livsenergierna på plats och hindrade dem från att löpa amok. Det är i modellkroppen som våra verkliga sinnesorgan finns. Den har också nerver, blodbanor etc som korresponderar med den fysiska kroppens. Modellkroppen är länken mellan sinnet och den fysiska kroppen. Vikten av att vakta sina tankar framgår av att varje tanke omedelbart gör intryck på modellkroppen och att tankar som ideligen upprepas därför omformar den fysiska kroppen. Sinnet kan alltså avsiktligt inverka på kroppen.
Men här är försiktighet nödvändig, ty vår vanliga intelligens är inte kompetent att avgöra vad som är bäst för kroppen. Varje försök att genom helande påverka naturens egna processer kan få katastrofala resultat. Vi bör lämna kroppen åt sig själv utom vad gäller de vanliga reglerna för hygien och medicinsk behandling, och i stället använda vår viljekraft till att rena vårt sinne från själviskhet och jordiska drifter. Då kan modellkroppen och den fysiska kroppen mycket väl ta vara på sig själva. Modellkroppen kan bara avlägsna sig ett kort stycke från den fysiska kroppen, något som den gör under t ex sömn. Förlorar man ett finger, en arm etc går dess motsvarande del av modellkroppen inte förlorad. Detta är orsaken till s k fantomsmärtor.
Sthula-sharira (sanskrit)
Sthula betyder "grov", "tung" och därför differentierad materia. Sharira betyder "form". Stuhla-shariran är den lägsta av människans substans-principer, den fysiska kroppen. Kroppens fysiska hierarki är uppbyggd av kosmiska element, vilka själva utgörs av levande atomvarelser som, trots att de individuellt undergår häpnadsväckande snabba förändringar och återförkroppsliganden, består ojämförligt mycket längre som uttryck för de monadiska strålarna än den tillfälliga fysiska kropp som de tillsammans tillfälligt bildar. Den fysiska kroppen kan sägas vara mycket porös. Vid döden upplöses den av sig själv och dess olika skaror av livsatomer beger sig individuellt och kollektivt dit de naturligt attraheras.
Egentligen är kroppen inte någon princip utan bara en boning - och människans farkost. Människan har utsöndrat den ur sig själv, men den är inte en väsentligare del av henne än de kläder den bär. Människan är faktiskt en komplett varelse utan sthula-shariran. Denna utsaga får dock inte tas alltför bokstavligt, ty t o m den fysiska kroppen är på det fysiska tillvaroplanet ett uttryck för människans väsen. Innebörden är att den mänskliga organismen kan vara en komplett mänsklig varelse även när den fysiska kroppen avlagts, men att denna behövs för evolutionen och den aktiva verksamheten på det fysiska tillvaroplanet.
Antaskarana eller Antahkarana (sanskrit)
Ett sammansatt ord av antar, "inre", och karana, sinnesorgan.För ockultisterna betyder ordet bryggan mellan högre och lägre manas eller det andliga egot och den personliga själen. Detta är H P Blavatskys definition. I själva verket finns det flera antaskaranor i människans sjufaldiga organism - en för varje väg eller brygga mellan två av de olika monadiska centrana i henne. Människan är en mikrokosm och därför en sammansättning, en mångfaldig enhet, och antaskaranorna är de länkar av vibrerande medvetandesubstans som förenar dessa olika centra.
Av; G de Purucker
Källa;Teosofiska läror mm
Ädelmod mot en fallen fiende är en dygd som inte tar några risker.
Ambrose Bierce (1842-1914)
Wingen
Ordet manas (tänka) återfinns troligen även i ordet människa, kanske betydane tänkare.
Man kan observera hur märkligt ordet människa låter på svenska, men det lär vara uråldrigt, och man har inte haft anledning att ändra på det så mycket.
Maikailoa
av Wingen » 25 sep 2012, 23:36
Maikailoa skrev:
Ordet manas (tänka) återfinns troligen även i ordet människa, kanske betydane tänkare.
Man kan observera hur märkligt ordet människa låter på svenska, men det lär vara uråldrigt, och man har inte haft anledning att ändra på det så mycket.
Ja, precis..det är detta som är så intressant när man är sas "fri i tanken" -att jämföra olika begrepp..
Ur mitt personliga perspektiv är människan som ett levande väsen, ifrån sin uppkommelse -till en början mer en tankeform än fysisk , så det är ett väldigt passande ord för att beskriva vår existens. Det skvallrar även lite om hur vi interagerar med vår omgivning...
Ädelmod mot en fallen fiende är en dygd som inte tar några risker.
Ambrose Bierce (1842-1914)