Post by Alkemi on Nov 29, 2016 14:59:53 GMT 1
De talar om att offra en höna till Molok.
Molok är ett annat sätt att uttala ordet Melek som betyder konung eller herre. Molok syftar sanolikt på samma gudomlighet som Jhvh (Jehova/Jahve).
Jeremia 32:26
Guds svar
26Herrens ord kom till Jeremia: 27Jag är Herren, allt levandes Gud – finns det något som är omöjligt för mig? 28Därför säger Herren så: Jag skall prisge denna stad åt kaldeerna och åt Nebukadnessar, den babyloniske kungen, och han skall inta den. 29Och kaldeerna som angriper staden skall komma och sätta eld på den och bränna ner den och med den de hus på vilkas tak offereld tändes åt Baal och dryckesoffer utgöts åt andra gudar så att min vrede väcktes. 30Ty folket i Israel och Juda har från sin första stund inte gjort annat än det som är ont i mina ögon. Ja, folket i Israel har ständigt väckt min vrede med vad de gjort, säger Herren. 31Denna stad har gjort mig så vredgad och förbittrad, från den dag den byggdes och till denna dag, att jag skall utplåna den ur min åsyn 32på grund av allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att väcka min vrede, de och deras kungar, deras stormän, deras präster och profeter, männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 33De har vänt ryggen mot mig, inte ansiktet, och fastän jag gång på gång undervisat dem har de inte lyssnat och tagit varning. 34De har ställt upp sina vidriga avgudar i det hus som mitt namn är utropat över och har gjort det orent. 35De har byggt offerplatser åt Baal i Ben-Hinnoms dal och offrat sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig befallt dem detta och aldrig tänkt att de skulle göra något så avskyvärt. Så förledde de Juda till synd.
36Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad som ni påstår vara prisgiven åt den babyloniske kungen, åt svärd och svält och pest: 37Jag skall samla in dem från alla de länder dit jag fördrivit dem i min vrede, mitt ursinne och vilda raseri, och jag skall föra dem tillbaka hit och låta dem bo i trygghet. 38Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 39Jag skall ge dem en enda vilja och en enda väg: att alltid frukta mig, så att det går väl för dem och för deras barn efter dem. 40Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig överge dem och alltid visa dem godhet. Jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig. 41Det skall vara min glädje att visa dem godhet, och av hela mitt hjärta och hela min själ skall jag i trofasthet plantera dem här i landet.
42Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit denna stora olycka drabba detta folk skall jag också skänka dem allt det goda jag har utlovat. 43Åkrar skall åter köpas i detta land som ni påstår vara ödelagt, tomt på människor och djur, prisgivet åt kaldeerna. 44Åkrar skall köpas för pengar, man skall skriva köpebrev och försegla dem och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar, i Judas städer, i städerna i bergsbygden och i Låglandet och i Negev. Ty jag skall vända deras öde, säger Herren.
Hesekiel 20.1
Återblick på Israels historia
201Under det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av Israels äldste för att rådfråga Herren. De satte sig framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3Människa! Tala till Israels äldste och säg: Så säger Herren Gud: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag skall inte låta er fråga mig om råd, säger Herren Gud. 4Gå till rätta, gå till rätta med dem, människa! Låt dem få veta vilka vidrigheter deras fäder har gjort! 5Säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar. I Egypten gav jag mig till känna för dem och sade: ”Jag är Herren, er Gud.” 6Jag svor att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7Och jag sade till dem: ”Ni måste kasta bort de vidriga avgudar som drar era blickar till sig. Orena er inte med egypternas gudabilder. Jag är Herren, er Gud.” 8Men de var motsträviga och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga avgudar som drog deras blickar till sig och övergav inte egypternas gudabilder. Då tänkte jag tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i Egypten. 9Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk bland vilka israeliterna bodde och i vilkas åsyn jag gav mig till känna för dem och förde dem ut ur Egypten.
10Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen. 11Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar – den som håller dem får leva. 12Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem. 13Men israeliterna var motsträviga mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar – den som håller dem får leva. Och mina sabbater vanhelgade de grovt. Jag tänkte tömma min vrede över dem i öknen och förinta dem. 14Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut dem. 15I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 17Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen.
18I öknen varnade jag deras barn: ”Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder. 19Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar. 20Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.” 21Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar – den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 23I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder. 25Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv. 26Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.
27Människa! Tala nu till israeliterna och säg: Så säger Herren Gud: Ännu en gång skymfade era fäder mig med sin trolöshet. 28När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där. 29Och jag frågade dem: ”Vad är det för en plats ni går till med era offer?” (Sedan dess har det hetat ”offerplats”.)
30Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Ni orenar er på samma sätt som era fäder och är otrogna med deras vidriga avgudar. 31Ännu i dag orenar ni er med era avgudabilder när ni bär fram offergåvor och offrar era barn på bålet. Skall jag då låta er fråga mig om råd, israeliter? Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag inte låta er rådfråga mig.
Molok är ett annat sätt att uttala ordet Melek som betyder konung eller herre. Molok syftar sanolikt på samma gudomlighet som Jhvh (Jehova/Jahve).
Jeremia 32:26
Guds svar
26Herrens ord kom till Jeremia: 27Jag är Herren, allt levandes Gud – finns det något som är omöjligt för mig? 28Därför säger Herren så: Jag skall prisge denna stad åt kaldeerna och åt Nebukadnessar, den babyloniske kungen, och han skall inta den. 29Och kaldeerna som angriper staden skall komma och sätta eld på den och bränna ner den och med den de hus på vilkas tak offereld tändes åt Baal och dryckesoffer utgöts åt andra gudar så att min vrede väcktes. 30Ty folket i Israel och Juda har från sin första stund inte gjort annat än det som är ont i mina ögon. Ja, folket i Israel har ständigt väckt min vrede med vad de gjort, säger Herren. 31Denna stad har gjort mig så vredgad och förbittrad, från den dag den byggdes och till denna dag, att jag skall utplåna den ur min åsyn 32på grund av allt det onda som folket i Israel och Juda har gjort för att väcka min vrede, de och deras kungar, deras stormän, deras präster och profeter, männen i Juda och invånarna i Jerusalem. 33De har vänt ryggen mot mig, inte ansiktet, och fastän jag gång på gång undervisat dem har de inte lyssnat och tagit varning. 34De har ställt upp sina vidriga avgudar i det hus som mitt namn är utropat över och har gjort det orent. 35De har byggt offerplatser åt Baal i Ben-Hinnoms dal och offrat sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig befallt dem detta och aldrig tänkt att de skulle göra något så avskyvärt. Så förledde de Juda till synd.
36Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad som ni påstår vara prisgiven åt den babyloniske kungen, åt svärd och svält och pest: 37Jag skall samla in dem från alla de länder dit jag fördrivit dem i min vrede, mitt ursinne och vilda raseri, och jag skall föra dem tillbaka hit och låta dem bo i trygghet. 38Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 39Jag skall ge dem en enda vilja och en enda väg: att alltid frukta mig, så att det går väl för dem och för deras barn efter dem. 40Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig överge dem och alltid visa dem godhet. Jag skall fylla deras hjärtan med fruktan och vördnad för mig, så att de aldrig vänder sig ifrån mig. 41Det skall vara min glädje att visa dem godhet, och av hela mitt hjärta och hela min själ skall jag i trofasthet plantera dem här i landet.
42Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit denna stora olycka drabba detta folk skall jag också skänka dem allt det goda jag har utlovat. 43Åkrar skall åter köpas i detta land som ni påstår vara ödelagt, tomt på människor och djur, prisgivet åt kaldeerna. 44Åkrar skall köpas för pengar, man skall skriva köpebrev och försegla dem och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar, i Judas städer, i städerna i bergsbygden och i Låglandet och i Negev. Ty jag skall vända deras öde, säger Herren.
Hesekiel 20.1
Återblick på Israels historia
201Under det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av Israels äldste för att rådfråga Herren. De satte sig framför mig. 2Då kom Herrens ord till mig: 3Människa! Tala till Israels äldste och säg: Så säger Herren Gud: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag skall inte låta er fråga mig om råd, säger Herren Gud. 4Gå till rätta, gå till rätta med dem, människa! Låt dem få veta vilka vidrigheter deras fäder har gjort! 5Säg till dem: Så säger Herren Gud: Den dag jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar. I Egypten gav jag mig till känna för dem och sade: ”Jag är Herren, er Gud.” 6Jag svor att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 7Och jag sade till dem: ”Ni måste kasta bort de vidriga avgudar som drar era blickar till sig. Orena er inte med egypternas gudabilder. Jag är Herren, er Gud.” 8Men de var motsträviga och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de vidriga avgudar som drog deras blickar till sig och övergav inte egypternas gudabilder. Då tänkte jag tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i Egypten. 9Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk bland vilka israeliterna bodde och i vilkas åsyn jag gav mig till känna för dem och förde dem ut ur Egypten.
10Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen. 11Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar – den som håller dem får leva. 12Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem. 13Men israeliterna var motsträviga mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar – den som håller dem får leva. Och mina sabbater vanhelgade de grovt. Jag tänkte tömma min vrede över dem i öknen och förinta dem. 14Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut dem. 15I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. 16De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder. 17Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen.
18I öknen varnade jag deras barn: ”Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder. 19Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar. 20Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.” 21Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar – den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen. 22Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna. 23I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder. 24De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder. 25Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv. 26Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.
27Människa! Tala nu till israeliterna och säg: Så säger Herren Gud: Ännu en gång skymfade era fäder mig med sin trolöshet. 28När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där. 29Och jag frågade dem: ”Vad är det för en plats ni går till med era offer?” (Sedan dess har det hetat ”offerplats”.)
30Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Ni orenar er på samma sätt som era fäder och är otrogna med deras vidriga avgudar. 31Ännu i dag orenar ni er med era avgudabilder när ni bär fram offergåvor och offrar era barn på bålet. Skall jag då låta er fråga mig om råd, israeliter? Så sant jag lever, säger Herren Gud, skall jag inte låta er rådfråga mig.